I Terese Antonssons växthus i Överbilla, Örnsköldsvik blommar nu persikoträdet med oräkneliga blommor. Hennes tips i förra veckans tävling var: Våga prova! Hon har provat både vinranka och minikiwi men persikoträdet är det som lyckats bäst. I höstas dignade det av stora mogna persikor. Läs artikeln i Tidningen 7.

Persika ´Frost´

Trädet är planterat i  en meter djup grov sand och gödslas med gräsklipp. Under vintern skyddar hon mot den värsta kylan med bubbelplast och en värmande ljusslinga. Humla leker hon själv och pollinerar blommorna med en brödpensel. Jag har själv smakat persikorna och de faktiskt jättegoda. Terese berättar att hon har en persikopaj kvar i frysen också, har jag tur får jag smaka:) Vi träffas ju rätt ofta kan man säga – hon är min dotter!

Äntligen! Så jag har väntat på att mitt päronträd ska ge frukt! Det är minst fem år gammalt men har inte haft tillstymmelsen till blomknoppar förrän i år. När jag sist var till sommarstället – det är där jag odlar min trädgård - upptäckte jag några blomknoppar. Nu blir det till att passa dem och hjälpa till med pollinering om vädret skrämmer bort insekterna. Sorten är självfertil och heter Suvenirs, ett härdigt päron som kommer från Blomqvists plantskola i Finland. De har ett stort intressant sortiment med härdiga växter för Norrland. Jag har lärt mig att jag varit för sträng med beskärningen, och därför har trädet vuxit för mycket på bekostnad av blomningen. Dessutom står det i dahliarabatten som brukar få mycket gräsklipp. Och till råga på allt brukar päron komma igång sent med blomningen.

Päron är starkväxande och ska därför inte beskäras så mycket. Speciellt vid vårbeskärning stimuleras träd att växa mycket vegetativt och det är bra första åren. Det är då trädet ska formas och få kraft, men sedan får man akta sig för att ”gödsla med sågen”. Ett träd som tvärt tappar mycket bladmassa känner att det måste kompensera med nya skott för att kunna skaffa näring genom fotosyntesen.

Men nu är det jag som ser fram emot i varje fall några päron till hösten.

Varför skulle du ha blåbärsbuskar i trädgården när skogen är full? Ställer du den frågan har du inte smakat de stora söta du kan odla i trädgården. Fyra gånger så stora som de vilda och inte färgar de av sig heller, dessutom passar de bra att frysa in. Om nu något skulle bli över!

Vaccinium Angustifolium-Gruppen, det är hybridblåbären som är korsningar av olika amerikanska vildväxande sorter. Bland de sorter som ger mest bär är Northland, Patriot och Northblue. De låga sorterna ger inte lika mycket bär men har fördelen att de har skydd av snön under vintern och dessutom får alla buskarna en fin höstfärg.

Här i zon 4-5 finns rätt många härdiga sorter att välja på. För er som köpte buskar av mig på Trädgårdsmässan i Övik- och för er andra för den delen kommer här lite skötselråd:

Jorden ska vara porös och genomsläpplig, med lågt pH. Rododendronjord från butiken funkar, men blanda gärna in grov sand och material från skogen (se nedan). Har du sandjord blandas den med grov okalkad torv, barrträdsflis/bark, mossa och skogsförna med vissna barr, kottar och kvistar. Har du lerjord måste den bytas ut med minst 50 cm djup och uppåt en meter brett. För att slippa gräva så mycket kan du odla i upphöjd bänk tillverkad av plankor eller pallkragar, med exempelvis 2-3 dm ovan markytan och urgrävning för resten. Då blir jorden också varmare vilket gynnar blåbärsbuskarna. Ytan kan du täcka med bark eller svart plast- typ Mypex. Gödsla varje år med komposterad kogödsel eller rododendrongödsel, inte hönsgödsel då den innehåller för mycket fosfor. För pollineringen är det viktigt med ett soligt, lugnt läge, helt nästan helt lä. En del buskar är självfertila, men de flesta vill ha kompisar av andra sorter för att ge mycket bär.

Vattning är viktigast, men inte för stora mängder åt gången, då det kan bli syrebrist i jorden. Använd gärna regnvatten, då det har lägre pH än vattenledningsvatten. Buskarna har litet rotsystem, så gödseln ska läggas nära buskens centrum. Plantera i ogräsfri jord, för buskarna kan bli gamla och kommer att stå på samma ställe i många år. Stora plantor tar sig bättre.

Hoppas du ska lyckas och att du hinner före fåglarna när det är dags att plocka! Alla möjliga knep har provats, men nät är ju det säkraste. Amerikanska odlare sprutar bären med socker så att fåglarna får dålig mage! och undviker bären.

I trädgården finns nu många plantor av den spanska körveln, Myrrhis odorata, som jag sådde förra vintern. De är lite krångliga att få att gro, då de behöver stratifieras, vilket enklast görs genom att så i kruka som sedan den stått inne en månad sätts ut under snön. När fröna utsätts för låg temperatur och sedan vårens skiftande väder gror de precis som i naturen. Den spanska körveln är flerårig och mycket härdig och självsår sig ofta och den klarar att stå ganska skuggigt.

Hela plantan smakar lakrits och lite sött. Omogna och mogna frön är jättegoda i efterrätter. Hackade blad används i sallader, omeletter, soppor, stuvningar, och kan ersätta lite av sockret i rabarber- och krusbärspaj. Roten lär också gå att äta. Spansk körvel är milt antiseptisk – som många andra kryddväxter – och bra för matsmältningen. Blommorna brukar jag noppa och äta när jag går förbi, jag får bara akta mig för sluka småflugorna som också tycker om körveln och dess söta doft!

Körveln blommar snart över så jag ska skynda mig att prova att fritera blomklasarna.

Mitt sibiriska björnbär, 4-5 år gammalt, har nu riktigt tagit fart och blommar så vackert. Det har gett bär tidigare så jag vet att de är goda. De växer mot en östervägg, men skulle hinna ge mer bär mot söder, då det satte kartar som inte hann mogna i höstas. Trots den dåliga sommarn börjar det redan nu bildas kart så vi ska få en hel del gottigott!

Det sibiriska björnbäret är härdigt till zon 6. Det har taggar, men inte så farligt mycket. Man får vara försiktig med gödslingen så det inte växer för mycket och ger många rotskott. Dem kan man visserligen ha nytta av då de kan flyttas och ge nya plantor. Förutom uppbindningen är skötseln enkel – bara att klippa bort de grenar som gav bär förra året. De skott som växer fram nu ger bär nästa år. Björnbäret har hittills också varit friskt, inga sjukdomar liksom släktingen hallon som exempelvis får hallonskottssjuka, först mörka fläckar på grenarna som sedan torkar och spricker upp i fläckarna vilket ger sämre skörd. Ingen hallonmask får björnbäret heller. Bra bra!

Vårt körsbärsträd, Fryksås, har gett en handfull söta, supergoda bigarråer i år. Det är väl livskvalité att kunna plocka sånt i sin egen trädgård!

Vi hade virat in de fåtaliga bären i fiberduk där de hängde på trädet, så fåglarna inte kom åt dom. Den vita fiberduken, samma som man använder som skydd mot ex morotsflugan släpper igenom tillräckligt med ljus och fåglarna blir lurade av den vita färgen, de äter ju inte vita bär. De år trädet ger mer bär blir det till att passa på fåglarna och skrämma med allehanda tricks, för att kunna låta bären hänga tills de är nästan svarta och så söta de kan bli. Ifjol lyckades jag behålla alla bär på min körsbärsbuske genom att hänga dit något nytt i skrämsleväg varje dag eller flytta om.

Vårt Fryksåsträd har Prunus avium som grundstam och uppges vara härdigt till zon 5  Här har det klarat sig bra i flera vintrar. Hos Önskebrunnen i Älandsbro fick jag nyligen veta att trädet blir härdigare med grundstam Gisela, fast då blir det litet – en fördel när man ska försöka finta fåglarana i och för sig!

Körsbär vill ha varm, sandig jord i soligt läge och här i norr är det bra att plantera i en upphöjd bänk, 10-20 cm ovan markytan. Beskärningen görs bäst i juli-augusti och så lite som möjligt. Andra året tog jag bara bort toppen på vårt träd så det inte ska bli för högt. Korsande grenar bör också tas bort. Att gödsla försiktigt är också viktigt så att trädet inte växer för mycket under hösten och får en ”vinterchock”!

Idag blev det en härlig skörd av alla möjliga frukter från trädgården. Mycket björnbärskart hinner tyvärr inte mogna i år, men mina allra första päron är nu skördade och ska få eftermogna inomhus. De är av sorten Suvenirs, ett härdigt päron från Blomqvists kända plantskola i Finland. Stora och söta säger reklamen. Åtminstone det första stämmer hittills.

Tuttifrutti - alla frukter - från trädgården

Från mitt stora familjeäppelträd har jag idag plockat två olika Astrakan, Stenbock och Lobo. Sedan blir det att ta fram äppelplockaren så jag når alla de andra. Sju olika sorter får jag i år.

”Tutti” är italienska och betyder alla. I mitt förra liv jobbade jag med musik, om det stod ”tutti” i ett musikstycke betydde det att alla instrument i orkestern skulle spela samtidigt. Alla beteckningar i ett musikstycke brukar stå på italienska av orsaken att i den europeiska musikens barndom var Italien föregångslandet och sedan har språket hängt med. Till exempel allegro= fort, forte= starkt, piano= svagt ( ´ta det lite piano´). Undantaget är musikstycken av franska tonsättare, bara deras eget språk duger. Där fick du lite musikalisk allmänbildning på köpet!

Tuttifrutti, det är i vilket fall som helst alla frukter!

I alla tider har människor hittat läkemedel i naturen. Många träd har helande egenskaper, till exempel kan man få salicylsyra genom att koka te på bladen från salixarter, typ sälg. Drick 3 koppar av det teet under en timme så motsvarar det 1 magnecyl. Lindblomste är både gott och lindrar förkylning. Sista veckorna har jag lindrat min torrhosta med att äta 10 lindknoppar per dag. En amerikansk studie visar att det fungerar och kan till och med ersätta antibiotika.

Nyutslagna lindblad kan man också blanda i en sallad. I boken ”Svenska träd – upptäck känn igen och använd” berättar MarieLouise Eklöf mer om vilken medicinsk nytta vi kan ha av många vanliga träd. Mycket intressant bok och fina bilder dessutom. Något för mörka höstkvällar kanske!

De björnbär jag inte hann plocka före utlandssemestern hängde fortfarande så lockande kvar, med snömössor på. De smakade faktiskt gott så jag plockade in några deciliter.

Visste du att björnbäret är ett av de nyttigaste bären med massor antioxidanter?! Fast blåbär är ännu bättre med dubbelt så mycket nyttigheter. På Israelresan jag nyligen gjort smakade jag färskpressad granatäpplejuice. Det är också rena hälsokicken med ett värde mellan björnbär och blåbär.

Tänk när sommarn kommer på allvar här i mörka nord! Då tar vi igen vad vi förlorat och njuter av värme och ljus dygnet runt närapå. Nåja…kanske inte varmt jämt… men LJUST. Och tänk så det växer – bär och frukt blir extra goda här i norr just på grund av ljuset.

Havtorn ska jag plantera, en hane och en hona av bra sorter som jag köpt från Blomqvist plantskola i Finland. Där finns ett stort urval av växter som är härdiga här i Norrland. Chokladkörsbär ska det också bli. Vår gamla körsbärsbuske Berit har gett goda bär i många år nu, det gäller bara att hålla undan fåglarna så bären hinner bli fullmogna. Ormar och annat otyg får hjälpa mig. Hela busken brukar till slut se värre ut än en fågelskrämma med allt jag hänger på och lägger runt om. Något nytt varje dag behövs det.

Och när hösten kommer hoppas jag få smaka persikor från min dotters trädgård. Ja persikor växer bra i Norrland, fast i växthus i djup sandbädd för övervintringens skull. I fjol satte jag en planta på friland i skyddat läge och i djup sand. Det blir spännande att se om den klarat vintern. Här kan du läsa mer.

Men först kommer våren då snön tinat bort och jag får gå en runda och hälsa på alla växter som klarat vintern och får fortsätta utvecklas – då känns det för härligt! Bland de första att titta upp är bitterskråpen, Petasites japonicus, som ju tveklöst klarar vintern. Den är svår att utrota, men SÅ snygg. Först liknar den gulgröna  tjocka hyacinter som sticker upp ur jorden, för att sedan övergå i jättestora, höga blad.

Gyllenfläderns vårutspring är enastående med de mörka små bladen. Man kan tro att det är en japansk lönn, men en sådan har ju svårt att klara vintern här och blir aldrig stor. Gyllenflädern däremot klarar det mesta, även sorkangrepp. Den bara skjuter nytt och är snart stor igen. Bladen övergår långsamt till gulgrönt för att sedan behålla färgen sommarn ut. Det finns ju faktiskt många roliga, härdiga, lättskötta växter att välja på för oss i Norrland. Många fler än de vanligaste, bara man söker. Här kan du läsa mer om gyllenflädern.

Här hade jag planer på en liten japansk trädgårdshörna, men den ytan som var tänkt är nästan full med växter. Inte så sparsmakat som jag tänkte. Visserligen prydnadsgräs, koreagran, bergkörsbär, men för mycket. Här gäller inte ”less is more” utan ”much is more” passar nog in bättre hos mig. Men i vinter lyckades jag fynda en stor japansk äkta stenlykta på hög fot, så nu jag måste hitta en ny yta för min japanska hörna. Och ytor finns det…det gäller bara att gräva, gräva…

Vad gott att få plocka fram egna jordgubbar ur frysen. Smultronjordgubben Sara har fortfarande kvar sin arom fast den är fryst. Den ger stor skörd och ganska stora bär. De på bilden är små för att mitt jordgubbsland är gammalt.

I sommarn måste jag göra ett nytt jordgubbsland. Jag brukar plantera i grov sand enligt den kände trädgårdsmästaren Nils Åkerstedts principer. Nästan ingen ogräsrensning blir det med den metoden. Jag tänker köpa nya plantor, för gamla land har ofta sjukdomar och virus som minskar skörden. Naturligtvis ska jag plantera Sara,men också Bounty, som är mörkröd och väldigt söt. Den allra godaste sorten, tycker jag. Man är ju kräsen bevars. Sorten Polka är också bra, med stora vackra bär som är lättplockade då de lossnar lätt utan att de gröna foderbladen lossnar. Så några sådana ska också med. Det är kul med olika sorter, lite som plockgodis!

Att jordgubbar är nyttigt är ingen nyhet, däremot den nya forskningen som gjorts vid Harvaduniversitetet i USA. Tre extra portioner blåbär och jordgubbar i veckan minskar risken för hjärtinfarkt hos kvinnor med 33 %. Orsaken tros vara innehållet av flavonoider, som skyddar blodkärlen från oxidation och åderförfettning. Vad bra då, godare medicin får man leta efter!

Klicka här för att läsa om hur du odlar blåbär i trädgården.

Jag har någonstans läst att marschmallows förr gjordes med en växt som ingrediens. Och nu har jag hittat den! Ja, frön i varje fall. Läkemalvan, Althaea officinalis, kallas faktiskt för Marsch Mallow i en del länder. Den är nog inte särskilt ovanlig, men jag har då aldrig haft den.

Det torde dröja innan mina plantor är så stora att jag kan ta roten och göra äkta marschmallows. Men blommor ska jag i varje fall få i år, då den blommar redan första året.

Läkemalvan Marsh Mallow

Förr användes läkemalvan även som läkemedel. Ordet officinalis hittar vi i många växters namn, av det vet man att det är en medicinalväxt. Romarna använde den mot halsont, tandvärk samt magbesvär, och självaste Linné rekommenderade den mot hosta, smärta, luftrörsproblem samt njurinflammation. Olja av växten användes förr som myggolja.

Hoppas nu att jag lyckas med sådden, då torde jag väl få vara frisk i sommar! Är det någon av er läsare som provat på att använda läkemalvan? Hör av er och berätta resultatet!

En trädgård utan träd är bara en… ja, just det… en gård! Har får du ett knippe viktiga råd för att lyckas och få ett träd som trivs och blir många år. Speciellt i kallt klimat är det petigt med planteringen. Hos ett träd som inte mår bra kan man oftast hitta orsaken i marken. Många är det som berättar hur de skaffar nya äppelträd allt eftersom det förra dött. Visst kan sådant hända en extremt svår vinter, men träd för rätt växtzon ska för det mesta kunna klara sig.

Vi måste vara extra noggranna med planteringen av fruktträd. Här kommer listan på fallgroparna:

Gyllenkroks Astrakan och Lobo

Fallgrop 1. Trädet får 50 cm djup matjord.
Ja, det är rätt, men om du i kompakt lerjord gräver en så djup grop blir resultatet att grubban blir fylld av vatten när det regnar. Om du dessutom har fyllt gropen med ett antal säckar torvmull som suger upp vattnet, får trädet för blött om rötterna, som behöver syre. När hösten kommer blir det minst sagt kallt om fötterna, speciellt när torven sedan fryser till en isklump. Detta är förödande för träd i kallt klimat.

ISTÄLLET ska vi göra så här: Gräv 3 dm djupt och 1 m brett. Är botten i gropen kompakt hjälper det att trycka ner en grep runt om i gropen och rucka på grepen. Att gräva ner en slinga med dräneringsrör är också bra, men kanske lite jobbigare att genomföra. Förbättra den befintliga jorden med kompost och brunnen (gammal) stallgödsel. Alternativt köper du på exempelvis Granngården, komposterad kogödsel på säck och barkmull som är finfördelad bark. Lägg på 5-10 cm av vardera jordförbättringsmedlen och blanda om. Även grovt grus (inte sandlådesand) kan blandas i, både plommon och körsbär gillar grusig, luftig jord. Lägg 2 dm liknande jord, ovanför marknivå, i en 1,5 – 2 m stor rundel, så att det bildas en platt kulle att plantera trädet på. Grästorven du grävt bort går att lägga som en krans längst ut i rundeln där du fyller upp jord. Om torven läggs upp och ner brukar det inte bli mycket ogräs. Det är bra att behålla mycket av den befintliga jorden, då trädet kan bli ”lat” och vill inte skicka rötter utanför gropen om det är för stor skillnad.

Fallgrop 2. Trädet planteras för djupt

Längst ner på stammen syns en böj eller knöl på trädet, där är äppelsorten sammanfogad med roten, ympad. Den knölen måste komma ovan jord.

Fallgrop 3.  För lite vattning- eller för ofta

Bygg en liten vallgrav av jorden runt trädet så att det går att hälla hinkvis med vatten i gropen. Vid planteringen och sedan en gång i veckan bör det vattnas med 30-100 l beroende på storlek. Gå inte och småskvätta ofta med vattenkannan, då drar sig rötterna uppåt och blir torkkänsliga. En blöt jord är också kall och då rotar sig trädet långsammare. Bättre är att vattna sällan, men så mycket, att även omgivande jord blir blöt och kan vara en vattenreserv tills nästa vattningstillfälle. Att duscha trädet med vattenslangen kan man däremot göra ofta.

Fallgrop 4.  Planteringsplats

Trädet får inte planteras på samma ställe som ett liknande har stått. Där det vuxit körsbär eller plommon kan du inte plantera någon av dem och vice versa med äpple och päron. Plantera på ett varmt och soligt läge om det är fruktträd eller bärbuskar. Undantag är svartvinbär som kan stå lite skuggigare.

Buskkörsbär Berit

Fallgrop 5. Stödet

Stödkäppen ska sättas på den sida av stammen som är mot vindriktningen. Bind med ett material som andas, t ex juteband. Käppen får inte gå upp i grenarna, då kan de skavas vid blåst. Kapa käppen strax under nedersta grenen. Skada inte rötterna när käppen slås ner. Större träd kan behöva 3 kraftigare käppar, men till fruktträd brukar jag använda ett krattskaft. Ta bort stödet efter några år så att trädet inte blir ”lat”. Att ha ännu kortare käppar än jag sagt ovan, lär stimulera trädet till att rota sig fortare , när kronan får vaja för vinden.

Fallgrop 6. Gräs runt trädet 

Låt inte gräset växa in mot trädstammen. Gräset tar för sig av näring och vatten, tänk bara på hur många meter gräset växer per sommar! Istället för att rensa och hålla öppen jord brukar jag plantera marktäckande växter. HÄR kan du läsa mer om en sådan. I vår plantskola har vi många olika marktäckande växter att välja på.

Bounty

De köpta jordgubbarna odlas för att klara lagring och frakt. I trädgården kan vi odla desto godare sorter för direktkonsumtion. Just nu skördar jag mina favoritsorter. De största bären åker raka vägen ner i magen. HÄR kan du läsa mer om sorterna.

Smulgubben Sara

Fåglarna har samma smak som jag, men i år har jag hittat bästa sättet att skydda jordgubbarna. Jag drar bara över en fiberduk som jag köpt extra bred, 4 m, och fäster den i hörnen med de ”pluggpinnar” som följde med nätet som jag tidigare använt. Det är mycket enklare med duken, för den är så lätt att ta av och lägga på. Den är av bra kvalité, liksom lite slät och blank och inga bär eller blad fastnar som det gör i nät. Inga fåglar fastnar heller och ingen ful ställning för nät behövs. Duken finns att köpa hos oss, kvalitén går inte att jämföra med Rustas och liknande. Mer info finns under fliken ”BILLABLOM plantskola”.

Kraftig fiberduk är bästa skyddet mot bärtjuvar med två vingar

Nu om inte förr är det dags att gallra bland de fina äppelkarten – även plommon och päron. Man får stålsätta sig för att förmå sig att ta bort fina småäpplen, men orsakerna är många.

Gallra äppelkarten

1. De kvarvarande äpplena blir större, mognar bättre och dessutom blir de sötare då de får mer ljus ( i det senare fallet är beskärningen förstås också viktig).

2. År med mycket frukt slipper grenarna att tyngas ner och knäckas.

3. En del fruktsorter får lätt vartannatårs-bördighet. Om trädet bär många frukter ett år måste det vila året efter. Det handlar om antal äpplen- inte antal kg frukt då det är antal kärnor som ger signalen om vila.

Behåll ett äpple per klunga, med ca en knytnäves avstånd. De äpplen som sitter ovanpå grenen får mer sol så de behålls. Skadade eller små kart tas bort i första hand. Ofta behövs ingen sax eller sekatör utan vrid försiktigt på karten så lossar den lätt.

Mitt äppelträd av sorten Lobo hann förr sällan mogna, förrän nu när höstarna blivit varma och långa tack vare klimatförändringen. Men jag minns ett år en varm sommar när trädet var ganska ungt. Jag var duktig och gallrade rejält. Vilka jättestora, mogna, förstklassiga äpplen jag fick. I matkällarn höll de sig till efter jul. Så stora har jag inte fått mer och det beror nog på att gamla grenar ger småare frukt. I äppelodlingar skär de bort den gren som burit frukt och tar hela tiden fram nya grenar för att få stora äpplen att sälja.

På tal om beskärning, så är bästa tiden månaderna framöver. Mer om det i kommande inlägg. I det sammanhanget blir det också tävling om ett bra verktyg!

Vad härligt med frukt och bär från egen trädgård! Jordgubbsskörden är snart över och svartvinbären börjar bli söta och goda. Men jag går mest och väntar på mina första riktiga päron. Förra sommaren hann de inte mogna, men nu måste det gå. Det är massor av kart på mitt Suvenirsträd, den sorten ska ge 4-5 hg stora päron. Det blir nåt de`!

Suvenirs päron, stor och god! Härdig i kallt klimat.

Det är så kul med alla nya härdiga sorter från Finland och Ryssland. Suvenirs är härdigt till zon 5 och självfertilt dessutom. Av plommon finns flera bra sorter för våra trakter, t ex Smedman, röda plommon som klarar sig i zon 5-6. Vill du vara med på beställningen så gäller snabba ryck! Priset är 470 kr.

Fina äppelträd till halva priset, från 195 kr, blandade perenner 5 för 100 kr och stora perenner, funkia, alunrot 3 för 100 kr och många andra fynd. Hjälp oss att tömma lagret! Det går fortfarande bra att plantera, höstplantering har sina fördelar. Läs mer om det HÄR.

Några av de godaste sorterna ser du här nedan. De finns kvar att köpa.

Melba

Arbat ryskt pelaräppleträd

Pekka

För 20 år sedan kom jag för första gången i kontakt med den förträffliga metoden jag nu använder. Utan den skulle jag inte hinna med min trädgård och inte heller lyckas så bra. Odling i sand och gräsklipp är en ekologisk odling på naturens villkor. Miljövänligt och kretsloppsanpassat. Växterna mår bra och jag slipper rensa så mycket ogräs. Jag odlar mest prydnadsväxter, men potatis och grönsaker kan ge stor skörd med denna metod. HÄR kan du läsa om alla fördelar.

Det växer i sanden så det nästan knakar

Gräsklippet innehåller all näring växterna behöver och gräsmattan klarar sig om klippet får stanna kvar några gånger per sommar. I många år har vi tagit vara på gräsklippet och först de senaste åren har vi behövt gödsla gräsmattan, då med hönsgödsel. Konstgödsel utesluts. Man räknar med att en gräsmatteyta på 100 m2 ger gräsklipp till odling på 100 m2. Istället för gräsklipp är malda vilda växter från åker, äng, dikeskanter etc. minst lika bra som täckmaterial. Enklast är att köra över materialet med gräsklipparen så att det finfördelas. HÄR kan du läsa om hur du lagrar gräsklippet. Det lagrade gräsklippet luktar inte gott precis. Öppna säcken 3-4 dagar före användning så att den värsta lukten har gett med sig. Och tänk på att inte lägga på precis innan du ska ha besök. Det är gödsel och luktar således därefter…

Säckarna med gräsklipp sparas till nästa år

Gör så här: Ersätt jorden i rabatter med 30-40 cm sand av grovleken ca 0-8 mm. Rosor behöver 40-50 cms djup. Lägg på 10 cm färskt gräsklipp tidigt varje försommar. Packa och vattna med hård stråle och håll gräsklippet fuktigt så ger det ifrån sig näringen successivt. Av gräsklipp som är sparat från året innan lägger man bara ett 3-5 cm tjockt lager. Det är riktigt stark gödsel – rena dynamiten! Första åren och till näringskrävande växter som rosor läggs gräsklipp på en gång till, med aldrig efter mitten av juli. Till känsliga växter behövs 60 cm djup sand, upp till 1 m. HÄR kan du läsa om min dotters persikoträd som växer i djup sand.

I sandrabatten växer inte mycket ogräs

Detta odlingssätt kräver att jag vattnar oftare, men mindre per gång, speciellt i början av säsongen. Efter några år har det förmultnade gräsklippet bildat ett litet jordlager i ytan som håller fukten, vilket gör att det inte behövs lika flitig vattning. När du gräver en djup grop, se till så att det inte blir vatten stående i gropen. Då avmognar inte träd, buskar och rosor inför vintern och klarar inte kylan när den kommer. Plantering i en slänt ger bra avrinning eller gör istället en upphöjd bädd med hjälp av brädor eller pallkragar. Annars mister du fördelen att växterna står torrt på hösten och slutar växa i tid. Känsliga växter brukar jag täcka med sand inför vintern. Läs mer HÄR.

Dahlior trivs i sand

Det enklaste sättet att odla jordgubbar är i sand och gräsklipp. Det ska jag berätta om en annan gång. Jag skulle ha satt ett nytt jordgubbsland i år, men får skjuta på det. Så till våren ska jag visa hur jag gör. Busenkelt, men lite tid tar det ändå!

Även på jord fungerar gräsklippet bra, men behövs då i mindre mängd, då jorden också har en del näring.

Jordärtskocka, Helianthus tuberosus, är en av de få grönsaker jag odlar. Då den tål kyla kan den få vara kvar i landet över vintern. Har inte sorken haft vinterfest går det att skörda i vår så fort det går att gräva, och nu i höst är det som att plocka potatis med den skillnaden att så länge jag kan gräva går det att skörda.

Jordärtskockan är släkt med den vanliga solrosen, det syns tydligt när den blommar på sensommaren. Förutom att den är väldigt god innehåller den kolhydraten inulin som lär vara nyttigare än stärkelse, speciellt för diabetiker. Den är väldigt lättodlad, ja så till den grad att har den väl flyttat in i trädgården försvinner den inte – minsta rotknöl klarar sig och skjuter nya skott. Ge den bara ordentligt med gödsel.

I recept brukar det stå att man ska skala den före kokning. Det skippar jag då den är ojämn och besvärlig och mycket går bort av skalningen. Jag borstar bara av skockorna och drar av skalet efter kokning, ungefär som när man kokat rödbetor och drar av skalet medan de är varma. Under rinnande kallt vatten går det bra. Skulle de ha kokat för länge gröper jag istället ur innehållet med en sked. Gott att äta som grönsak eller istället för potatis. Det sägs att soppa är helt underbart god. I år har jag fått skörda så mycket, så det ska provas. Rapport kommer…

Ett fint blomkålshuvud köpte jag idag. Närodlat skulle jag ha velat ha, men jag hinner inte med grönsaksodling, och hade jag odlat blomkål hade den legat i frysen nu förstås. Jag undrar hur mycket dagens köp är besprutat?

På radion hörde jag att kravodlad frukt alltid är väldigt noggrant förpackad i plast, vilket inte låter så miljövänligt. Orsaken var att den inte får komma i kontakt med konventionellt odlad frukt på grund av att den frukten har så mycket bekämpningsrester på sig. Då kan det inte vara lite om det ”smittar” på det viset. Jag kom att tänka på när vi var på Kreta på semester. På en åker utanför vårt fönster höll en bonde på att skörda blomkål, så vi bad att få köpa. Åh vilken god blomkål! Vad vi åt! Vi berättade glada  om den goda blomkålen för grannarna i lägenheten bredvid. Vad fick vi höra då? Jo de hade tidigare sett hur bonden besprutade blomkålen med något blått!!Ridå!

Ja det går nog till så för det mesta. Lätt att glömma när man står på affären.