Detta är ett samarbete med Sproutly

Har man inte en trädgård eller när den är frusen och kall – som här just nu – kan man ändå odla. Det enda som behöver tillsättas är vatten och inomhus på köksbänken frodas snart goda nyttigheter! Nu har jag testat att grodda alla möjliga frön från Sproutly.se och använt i olika recept som jag delar här. Det är enkelt att fixa en fin uppläggning med lite groddar och på köpet får man massor av hälsosamma vitaminer och antioxidanter.

Tidigare hade jag bara prövat att grodda alfalfafrön och mungbönor och kände egentligen inte till så många andra alternativ. Nu har jag blivit förtjust i purjolöksgroddarna som passar till allt som man brukar ha lök till, och visst är de dekorativa, läckert ljusgröna med sina svarta frön! Andra favoriter var rädisgroddar och broccoligroddar. Mixen med mungbönor, adukibönor och röda linser smakade gott och milt. Jag hade inte alls koll på att man kan grodda så många olika frön och bönor, men nu vet jag…

Förut har jag groddat i en gammal yoghurtburk, men dessa groddburkar från Sproutly är onekligen praktiska och snygga. Bara att lägga en handduk över så att groddarna får mörker. När de börjar vara klara kan de få lite ljus så blir de lite gröna. För att grodda sköljer man fröna först under varmvattenkranen, sedan med kallt vatten flera gånger. Så ska de blötläggas i nytt vatten över natten eller längre. Bra anvisningar finns i Sproutlys groddskola på deras sida. När blötläggningstiden gått är det bara att skölja ur och ställa burken upponer i diskstället. Sedan ska fröna sköljas någon gång per dag. Jag gjorde det när jag kom ihåg helt enkelt och det började vara lite fukt i burken. När jag tyckte groddarna vuxit lagom la jag över i en annan burk och stoppade i kylen. Ja, vi åt också förstås, men det blir mycket groddar av bara några msk frön. Den tomma groddburken laddade jag igen med nya fröer, på så sätt finns det alltid färska groddar. Enklare sätt att odla finns knapppast.

Här får du några tips på användningen av groddar. Fast egentligen är de godast som de är och som tillbehör och extra krydda. Men en fin förrätt till påsk med alfalfagroddar kanske kan vara nåt!

Här har jag använt favoriten getost och kombinerat med alfalfagroddar som är ganska milda i smaken, för att inte ta bort getostens smak. Getosten har jag doppat i hallonpulver och droppat på lite hallonbalsamico. Kokta tärnade rödbetor till. Nyttigt och väldigt gott.

En osötad smoothie med groddar blir en bra vårvitaminkick. Jag mixade några dl egen äppelmust, äpple, banan, en blodapelsin, alfalfagroddar, yoghurt och och lite annat jag hade hemma. Bara att mixa ner det man tycker är gott. Vill man ha mer sött kan man tillsätta hackade dadlar eller torkade aprikoser.

En blandad sallad vinner på ett tillskott av groddar, här hade jag rädisgroddar som liknar just rädisor i smaken. På toppen en annan god, lite salt ost, halloumi, som jag grovrev och stekte i smör.

När vi gjorde bakad potatis med skagenröra behövdes lite sting och då var rädisgroddar perfekt. De är vackra de också. Ja tänk vad groddar passar in!

På vår resa till sonen i Halmstad passade jag på att både handla lite växter och att njuta av blomningen där i söder! Önskerosen hittade jag hos Flora Linnea i Helsingborg som har svenskodlade rosor med bra grundstam. Men ett dyrt köp var det. Rosen ska planteras i en jättestor lerkruka, som jag faktiskt köpte med hem ifjol. Krukan ska stå på vår nya altan där arbetet avancerar framåt. Målning och lägga klinker är mest det som är kvar. Ja och så måste det vara skuggardiner. Där inne borde denna ljuvliga ros trivas. Det är en Austinros, sådana är kända för att vara extra krävande – och extra vackra och doftande. Den här ska ha en fruktig apelsindoft.

Denna bild har jag tagit i Maries rosarium i Husum, strax norr om Örnsköldsvik. Jag kommer att presentera trädgården i kommande nummer av Trädgård Norr. Marie har 500 olika sorters rosor och lyckas så kopiöst bra med dem. Jag lyckas inte lika bra så min nya ros får växa inne på altanen.

Jag hade också fått nys på Gluggstorps handelsträdgård som odlar pelargoner. Ovanliga sorter vill jag gärna ha, och på Tomatens hus, där de såldes fick jag välja ur 150! sorter. Jag var ståndaktig och valde bara Grönt Kulturarvs-sorten´Drottningminne´som jag läst om och önskat mig. Den har funnits i Jämtland ända sedan 30-talet. Den knallcerisa färgen passar mig.

Chokladpelargoner fick jag också se, de är valda till Årets Pelargon. Väldigt vackra blad.

Tomatens hus där allt detta fanns, sålde förstås nyplockade tomater och alla möjliga burkar med innehåll av tomat. Deras ekologiska gurkor var så goda så 4 st fick följa med och avnjöts som frukt. Tomatplant av många sorter, paprika, chili och alla möjliga grönsaksplantor fanns det, så den som bor i trakterna behöver då aldrig driva upp plantor själv. Tomatens Hus finns strax söder om Helsingborg och är värd ett besök som du förstår.

Både i mitt växthus och i dotterns lyser det nu av mörkrosa persikoblommor. Jag har hjälpt dottern att pollinera blommorna med en pensel, men mitt eget växthus är i Nordingrå dit jag inte haft tid att åka på ett tag. Det har varit två deadlines, en artikel om rosor för Trädgård Norr och ett designuppdrag. Då får man hålla sig hemma och jobba. Mannen har varit där och penslat, men jag skulle tro att det borde göras flera gånger.

Rosablommande träd är omtyckta. På senaste designkursen frågade en tjej om det fanns ett körsbärsträd med både goda bär och rosa blomning. Inte vad jag vet i varje fall. Eller har du något förslag? Men nu kom jag på att hon skulle kunna ha ett persikoträd i växthuset, så får hon både god frukt och vacker blomning. Jodå frukt får man, dottern har fått 150 persikor som mest, lika goda som köpta från sydliga länder.

Det tog en faslig tid med pollineringen, oj, så massor av blommor. Och svårt att nå alla, så jag skakade en del grenar. Tänker att det kanske funkar som med tomatplantor, att pollenet sprids så. Sedan kan man inte behålla alla kartar. Oftast sätter fruktträden mer frukt än vad som är optimalt för kvalitén.

Mitt eget lilla persikoträd stod först en vinter nergrävt med krukan och har nu bott i växthuset nerplanterat i 2 vintrar utan att ta den minsta skada. Förr brukade dottern skydda med bubbelplast och en gammaldags julbelysning tänd inuti som gav en aning värme. I vinter skyddade hon inte alls och det går bra ändå. Sorten ´Frost´är mycket mer härdig än vad som anges. Den klarar sig även på friland, men blommorna kommer så tidigt så de kan skadas av nattfrost. Jag vet att för några år sedan gav ett persikoträd av sorten ´Riga`en fin skörd i Sundsvallstrakten. Nu ska jag pyssla med mitt träd, vattna och gödsla så det orkar bära fram några persikor i alla fall. I fjol föll de fåtaliga kartarna av.

Visst är det kul att ha en trädgård där man kan gå runt och smaka sig fram?! Jag planterar någon bärbuske eller fruktträd varje år, för det kommer hela tiden nya sorter. Vad har du för favoritbär/frukt? Just nu är det mullbär som jag ska testa. Det sägs ge så goda bär i en månads tid. Zon 4 och varmt läge anges, så det borde väl gå…

Bondbönor är lättodlade, förbättrar jorden och är så goda och läckra. Den illgröna färgen gör dem än läckrare! Nu har jag fått tag på frön till en bra yrkesodlarsort, Vroma, och köpte ett helt kilo frön. Därför kan du som läser bloggen och kan komma till BillaBlom få köpa 10 frön för 15kr och 20 frön för 25 kr. Vroma är den tidigaste, högavkastande, kraftigväxande och tålig. Blir spännande att testa den. I år vill jag ha mycket bondbönor så jag tänker sätta dem tillsammans med potatis. Varannan böna och varannan potatis. De lär trivas bra ihop och bondbönor binder kväve till jorden så att den förbättras. Då växer potatisarna ännu bättre.

Hörde någon som brukar göra böngröt. Lät inte jättegott men när jag fick förklarat att man gör ett mos av bondbönor och potatis, då låter det ju väldigt gott. Bondbönor är proteinrika så det blir en hel maträtt av gröten! Annars kan man äta bönorna ( inte skidorna) som de är när de är unga, när de vuxit klart kan man koka dem lätt och dra av skalet på varje böna så kommer två platta läckra gröna bönor fram!

Bondbönorna går att så redan nu, huvudsaken det är 4-5 grader i jorden. I början behöver de bra med näring men sedan jobbar rötterna med att fixera kväve från luften. Otroligt men så är det. Så då fixar de själva gödseln. När bönstjälkarna blivit höga kan man klippa av topparna och äta dem lättkokta. Klippningen påskyndar också mognaden. Ibland blir det bladlöss i topparna, det är också en orsak att klippa bort dem. Men ät dem inte då…

Aldrig förr har jag haft sådant angrepp på både äppelträd och plommonträd. Bladen äts upp mer och mer, knorrar ihop sig och torkar. Nya blad kommer säkert så småningom men trädet blir försvagat och har inte kraft att ge lika fina frukter som vanligt. Efter analys ser jag att jag gissade rätt på frostfjäril. Så är frågan bara hur jag utrotar dem. Man kan köpa Bacillus thuringiensis, en sorts bakterie som angriper larverna.

I tre kvällarna har jag nu istället gått loss på träden med vattenslangen på högt tryck. Jag rör slangen hela tiden fram och tillbaka så att bladen fladdrar och ser hur larver firar ner sig i en tråd. De torde inte ta sig upp igen i första taget. Däremot förpuppas de i jorden och återkommer nästa år. Det måste jag bekämpa med en limring som sätts på stammen före första frosten, så att honorna inte kan krypa upp och lägga ägg som blir nya rackare året därpå. Jag kan ju också täcka marken runt trädet med en plast eller duk av något slag så kan larverna inte komma ner i jorden och inte heller komma upp ur jorden nästa vår.

Larverna kan också ge sig på blommorna, så jag fortsätter med vattenslangen. För frukt vill jag ha, och många olika är på gång, inte bara i äppelträdet med 20 sorter. Höstens smaktest ser jag fram emot!

Under våren har tre kursgrupper träffats och faktiskt skapat egna äppelträd. Inte så svårt, men det krävs precision när man ympar (sammanfogar) den äppelsort man vill ha med en grundstam (rotsystem). Därefter planterar man dem i kruka, eller om man har många, i en låda med torv och ställer dem svalt, till exempel i en matkällare. Mörkt gör inget då. Då börjar sammanväxningen. Efter två veckor tar man fram äppelymparna (de blivande träden), sätter i varsin kruka om det inte redan är gjort och ställer ljust men inte soligt. Ute är bäst, men inte kallare än -4 grader för då växer det inte ihop. Detta gäller förstås våren. Vi ympade i april. Nu behöver vi tack och lov inte räkna med minusgrader. Man kan annars ha sina plantor på en inglasad altan eller inne i fönstret tills de går att ha ute.

Frågor har kommit om hur man gör med skotten från grundstammen(rotdelen). Jag brukar göra så att jag noppar in dem men tar inte bort dem helt, så hjälper de till att dra upp växtsaften till ympen (den fastsatta valda äppelsorten). När ympen växt flera cm tar jag helt bort skotten från grundstammen. När skottet blir längre behövs en käpp att binda emot så att stammen blir rak. Som vanligt i växtvärlden kan man göra på flera sätt. Jag vet en plantskolist som alltid tar bort grundstammens skott direkt. Frågan var också hur man gör om det kommer blomknoppar, vilket är ovanligt. Man klipper helt enkelt bort dem och aktar den lilla bladknopp som finns där.

Nu i sommar sköts plantorna i sina krukor. När de fått fart tål de mer ljus. Vattning och försiktig gödsling när de växt på sig och till hösten kan de grävas ner i marken med krukorna kvar eller bara stå på marken med lite löv runt om. Gnagskydd får man inte glömma. Våren därpå toppas skottet några knoppar ovanför den höjd där du vill ha grenarna. Har inte trädet vuxit tillräckligt får du vänta till nästa vår. Är krukan fullrotad kan du sedan plantera i mitten av augusti, så hinner trädet rota sig före vintern. Så småningom ska även dessa träd ge frukt men det tar helt klart några fler år än om du köper färdiga träd. Men tänk vad kul när man kan stoltsera med äpplen från sitt alldeles egentillverkade träd!

Vinrankan ´Zilga´hade dragit iväg så det var hög tid för beskärning. Jag vill ju få fina druvklasar och inte bara massor av blad. Längs huvudrankorna växer sidoskott och blir det för tätt utvecklas inte druvorna bra.

Jag har fått lära mig att hålla 30 cms avstånd och ta bort övriga sidoskott. Bara det som växt ut i år går bra att klippa. De skotten är ljusgröna och de äldre skotten är bruna och hårdare. På varje skott ska man spara bara en druvklase och klippa 2 blad utanför den. På bilden pekar jag med sekatören där jag klippt. Övriga klasar tas bort, om man näns. Det går att ta två klasar per sidoskott också, på bilden ser du att jag sparat två. är hösten kommer ser det ju så härligt ut med massor av klasar! Sådana skott som bara hade blad klippte jag av efter ett blad, så de inte stjäl både kraft och sol.

Så är beskärningen fullbordad och mycket av vinrankan ligger på marken. Ändå har jag varit snål och egentligen behållit för mycket. Visst kan man använda bladen till vindolmar? Någon som har provat?

Det kommer att fortsätta växa och jag får fortsätta klippa bort blad som skuggar. Och till hösten ska jag festa. ´Zilga´är bra, den ger så goda druvor och den klarar mycket vinterkyla.

Vårt bigarråträd Fryksås har gett bär i många år, men fåglarna är alltid steget före. Redan innan bären är mogna är fåglarna där och länsar trädet. Vi har provat att dra nät över vilket trasslade in sig i grenarna vid blåst. Ett år kom vi på att fiberduk var bäst. Drog över ett stort schabrak med armeringsjärn under som stöd. Det var bra tills det blev riktigt blåsigt, vinden tog tag i fiberduken, knäckte några grenar och slet sönder fiberduken som blev som ett segel.

När bigarråerna finns i butiken köper jag alltid och kan proppa i mig hela askens innehåll. Just nu tittar jag bara på askarna för jag har ju egna.

En härligt god efterrätt av kladdkaka, grädde och massor av egna bigarråer fick vi avnjuta igår.

Men nu till den slutliga lösningen. Mannen är ju snickare, så han byggde helt enkelt ett trähus, glest visserligen, runt trädet. Man vill ju inte ha huset där året runt, så jag kom på att vi kunde sätta hörnstolparna i jordankare, sådana i metall med en spets man slår ner i marken. Så spände han på fiskenät som vi sällan använder, det har ju har en sida med blytel, som vi kallar det. Heter kanske inte så egentligen. Blyet tynger så att nätet hänger ner bra. Annars kan man säkert ta vanligt bärnät, men det måste sträckas och fästas så det inte rör sig i blåsten. När bärskörden är över är det bara att skruva isär huset, dra upp hörnstolparna ur jordankaren och ställa undan tills nästa år. Vid det laget har vi också ätit upp alla bären. Inga problem med åtgången! Jag själv bidrar med en varsam beskärning som håller nere höjden på trädet. Vi vill ju inte utöka till höghus, ha, ha!

För två år sedan planterade jag persikoträdet ´Frost´ i växthuset. Att det går bra att odla persikor även här i norr visste jag, då min dotter (zon 5) haft persikoträd i många år och fått som mest 150 persikor. Men såå kul att nu få egna. Eftersom de mognar på trädet i motsats till de importerade blir de förstås godare och saftigare.

Persika är härdig och även aprikosen ´Hargrand´som jag planterade ifjol, men de blommar tidigt så blommorna fryser lätt bort. I växthuset (finns i zon 4-5) kan jag ha lite värme när de börjar blomma. När vi har trädgårdsvisning brukar jag visa persikoträdet och berätta om de vackra mörkrosa blommorna. Jag brukar säga att bara för att få se persikoblomning är det värt att ha ett växthus. Nu kan jag säga: – Bara för att få världens godaste persikor är det värt att ha ett växthus!

Frukterna sitter direkt på grenarna så de är svåra att plocka utan att det blir klämskador. De importerade plockas kartiga men jag väntar tills de är helt mogna. De klämda använder jag till persikomarmelad (blir så god med vaniljstång i) och hoppas att de bästa frukterna kan hålla några dagar till så att vi får fortsätta frossa! Jag får säga att det var en speciell känsla att plocka egna fina persikor för första gången och sätta tänderna i en!

Att odla persikor är inte svårare än att odla äpplen. Förutom att vi i norr behöver ett växthus om vi vill ha frukt varje år. Första vintern stod mitt träd utomhus på friland. När så växthuset var klart i början av juli planterade jag det på sin plats. I växthuset har vi 1 m djup sand och lägger 1 dm färskt gräsklipp två gånger per försommar. Jag håller gräsklippet fuktigt så ger det ifrån sig näring i lagom takt. Odling i sand ger bättre härdighet, vilket egentligen inte är nödvändigt för persikan, men ingen nackdel heller. Sanden ger mer värme än jord och persikan kommer ju från varma trakter. När min dotter satte sitt träd visste jag inte hur tåligt det var så jag beskar försiktigt. Med resultat att det försöker ta sig ut genom takluckorna! Mitt träd har jag klippt utan problem. Eftersom persika ger frukt bara på fjolårets skott är det viktigt att ta undan skott som inte kommer att ge frukt. Efter skörden är det lämpligt med beskärning, så jag återkommer med tips om det.

Fyra burkar marmelad blev det, så himmelskt god! Ljus och fin färg. Liknar nästan vaniljkräm. Tas fram vid högtidliga tillfällen…

När några av barnbarnen hälsade på häromdan gjorde vi en bärplockarrunda i trädgården. Faktiskt fick de smaka på 11 olika sorters bär. Inte alla sorter räckte till efterrätten, utan smultron och åkerbär blev bara att smaka. Blåbärstrybär tyckte de var godare än vanliga blåbär som annars står högt i kurs. På frågan vilket av dagens bär som var godast blev svaret: – Alla!

Dessa bär blev efterrätt: jordgubbar, röda hallon, gula hallon, svarta vinbär, gröna vinbär, vita vinbär, Tayberry (det mörka avlånga hallonliknande t v), blåbärstry (längst bak i bild), Saskatoon (blåröda bär t h i bild). Jag har skrivit tidigare inlägg om de flesta bären, så vill du veta mer kan du enkelt hitta inläggen om du använder sökrutan uppe till höger. Jag gillar att ha många olika sorter och man måste ju inte ha mycket av varje. Och det är praktiskt att kunna bara gå ut och plocka vad som behövs. Riktigt härodlat, närodlat och hälsosamt!

Fruktträd är ämnade att att bära tunga skördar, så då behöver de starka grenar, i motsats till träd i skogen och prydnadsträd. Där har vi en av orsakerna till fruktträdsbeskärning. I förrgår hjälpte jag Eva med hennes träd. Jag sa att det såg ganska bra ut – tur det, för jag hade glömt att det var jag som beskar för 5 år sedan! Nu beslöt vi att ta bort toppen och hålla trädet lågt. Klippte så att grenarna riktas mer utåt så kommer mer luft in i kronan och till äpplena. För att inte få mycket vattenskott (nödskott) som bildas av hård beskärning fick några grenar på sidorna vänta till nästa år, de högsta på bilden som inte är toppade, för om de stoppas upp genereras ännu mer vattenskott. Gör man allt klart direkt kan man räkna med ett mycket tätare träd nästa år, när trädet får en chock och skjuter massor av nödskott. Max en tredjedel av kronan kan man ta bort. Den som tar till sågen och kapar trädet rakt av i önskad höjd har snart ett lika högt träd, men många gånger tätare. Sådant tillvägagångssätt passar för häckar! Uppföljning behövs på Evas träd, speciellt för sidogrenarna som nu alla kommer att tävla om att bli ny topp. Hoppas Eva kommer på kurs nästa vår så kan hon själv sköta trädet. Och många fler, jag hinner ju inte runt till alla. Kursen heter Frukt i norr – odling och beskärning. Info kommer på denna sida och hos Sensus.

Här får du några grundläggande råd när du ska beskära.

• Ju mer horisontella grenar, desto starkare infästning.
• Tunna kvistar: Klipp precis efter en knopp/blad som sitter på undersidan av kvisten, då kommer det nya skottet där, och växer mer horisontellt än upprätt.
• Grenar max 5 cm grova: Ta bort dem som växer mer eller mindre rakt upp på så sätt att du kapar precis invid en annan gren som växer mer horisontellt. Lämna ingen stump kvar av den du tar bort.
• FÖRDELAR: Med sådan beskärning blir trädet bredare, lättare att sköta och solljuset kommer in i hela kronan. Det blir blomning i hela trädet, inte bara längst ut, och frukten blir godare och bättre färgad. Dessutom gör luftigheten att svampsjukdomar inte angriper så lätt. Och ännu bättre – horisontella grenar sätter mer frukt!
• Trädets högsta skott får mest växtkraft (apikal dominans). Klipper du trädet så att det blir symmetriskt, fördelas växtkraften bäst. Vackert blir det också. Väljer man att ha en genomgående stam ska dess toppskott få vara högst. Många gånger kommer ett konkurrensskott nära toppskottet och vill också upp. Alla vill upp här i världen, även trädgrenarna! Problemet är att mellan ordinarie topp och konkurrensskottet blir det ofta en spetsig grenvinkel som är svag. Ett sådant här konkurrensskott är det superviktigt att att ta bort redan på det unga trädet, annars bildas en dubbeltopp och trädet bryts isär för eller senare.
• Om man tar bort toppen, som på Evas träd, måste man sedan hålla koll på att inte någon av sidogrenarna sticker iväg och blir ny topp. Man bör inte såga av grenar grövre än 5 cm, för då läks snittet ihop så långsamt att det kan bildas röta i trädet.

På mitt lilla frösådda äppelträd vill det högra skottet ta över, det är till och med längre än det vänstra som är förlängning av huvudstammen. Det har också en för snäv vinkel mot stammen. Ett exempel på ett konkurrenskott som måste bort.

På mitt gamla plommonträd har grenar dött under sista åren, men nytt kommer nerifrån och några ympar av persikoplommon har också tagit sig på den sidan. Men det växer dåligt på grund av den långa grenen till höger som tar mycket kraft på grund av sin höjd, se apikal dominans. Den ympade jag in för många år sedan, en sort som tydligen växer mer horisontellt av sig själv. Skulle vara ’Opal’ men när jag fick frukt på den ifjol var det nåt annat. För att ta ner höjden kan man inte bara kapa av alla grenar, vilket resulterar i en riskvast nästa år, här fungerar metoden från punkt ett. Både tagit bort uppåtriktade och och klippt in en del vid nedåtgående knopp. Inför nästa år hoppas jag att även den sämre sidan tar sig. Jag torde få hålla tillbaka den piggare sidan då också. På försommarn vill jag inte göra större ingrepp i plommon, men man kan alltid noppa lite grann, pincera kallas det. Augusti är en bra beskärningstid för plommon som är känsligare än äpple och päron och inte ska beskäras lika hårt. Ända från trädet var ungt har jag beskurit lite i sänder. På den tiden sas att man skulle undvika beskärning. Men det har gått bra i mer än 15 år, så det fungerar tydligen. Plommonträd blir sällan gamla men nu hoppas jag att de nya skotten tar sig. Då får jag tre sorter – originalsorten ´Czar´ som är jättegod, det jättestora persikoplommonet ´ Mi Tao Li´ och så den som inte heter ´Opal´…

Enkelt att göra och snabbt går det att göra denna kallrörda rödvinbärssaft med citron. Bara man hinner plocka bären. En enda rödvinbärsbuske brukar ju ge massor utan någon skötsel. Fast man borde ju gallra grenar…

Receptet fick jag av en gammal man som fortsatte att göra denna saft sedan hans fru dött. Så gulligt präntat och med felstavning kallade han det Birgittas resept. Blir väldigt god med citronen och nog nyttigare än med citronsyra som annars är vanligt i saft.

Kallrörd rödvinbärssaft med citron ( kan fördubblas/ mångdubblas som du vill)

1 l rödvinbär

1 l kokande vatten

1 citron

Socker

Mosa vinbären i en stor rostfri bunke, enklast med en mixerstav.

Borsta citronen under rinnande varmvatten och skiva den.

Lägg i citronskivorna och häll det kokande vattnet över.

Låt stå svalt 1 dygn och sila sedan.

Rör ner socker efter smak ( Birgittas recept: 6 hg= 7 dl).

Tillsätt Atamon (konserveringsmedel) om du inte har möjlighet att frysa saften.

Detta recept går också med svartvinbär, men för de bären har jag ett bättre recept. Använd bara min sökruta uppe till höger och skriv ”svartvinbärssaft” så kommer det fram. Med sökrutan kan du också hitta recept med krusbär, blåbär, hallon, äpple…

Nattfrost är på gång och innan dess bör limringar på fruktträden ha satts upp. Åtminstone om man brukar ha angrepp av frostfjäril som kan äta upp alla blad och även ger sig på blommor och kart. Med frostfjärilen funkar det så att efter första frostnatten kryper honorna upp längs stammen och lägger ägg uppe i trädet. De kan inte flyga så en bra limring är effektiv. Innan jag hunnit köpa limringar satte jag silvertejp tills vidare, i fall frosten skulle komma tidigt. I våras hade vi stora angrepp under blomningen, hade vi inte spolat med vattenslangen varje kväll hade nog alla bladen farit.

Limringen är otroligt klibbig, mer än silvertejpen. Jag köpte också en rulle billigare tejp, mot myror står det. I år hade jag 1000tals larver som har förpuppat sig i jorden under träden och vill upp igen, så till våren får jag se hur de olika banden fungerat.

Värmefläkten är på alla nätter i växthuset nu under september. Som kallast har vi haft 2 plusgrader och det gillar inte gurkplantor. Egentligen ska det inte vara lägre än 15 grader. Men den ena gurksorten är tåligare. Och goda halvmeters gurkor blir det. Lite knottriga men det är lätt att dra av med handen. En kinesisk sort jag köpt som frön från Åke Truedssons tomatklubb. Hans klubb rekommenderas, massor av tomat – o gurksorter och väldigt billigt.

Snart tömmer jag växthuset på tomater och gurka, det mesta ska då ha hunnit mogna eftersom jag toppade tomatplantorna 2 månader före. Jag tycker bäst om tomater som mognat på plantan, eller nästan i alla fall. Att ha dem liggande flera månader inomhus tills de mognar är inget för mig. Det vi inte hinner äta upp av tomaterna nu hackar jag i bitar och fryser in. Ingen kokning behövs. Det ska inte ta så mycket tid. Rätt mycket av körsbärstomaterna har jag ugnstorkat allt eftersom. Då blir de såå goda, så jag äter dem som godis. Recept för ugnstorkningen m fl tips HÄR. Och mina gamla recept på inlagd gurka HÄR.

Många goda äppelkakor finns men det var kul att prova detta nya recept. Bara vanliga ingredienser som man har hemma, men lyxig ändå. Bör serveras riktigt kyld, precis som en vanlig kladdkaka. Det behövs en form med löstagbar kant på ca 23 cm.

Äppelkladdkaka 175 gr gräddas i ca 35-40 minuter

2 äpplen

175 g smör

2 dl strösocker

2 tsk vaniljsocker

1 dl brunt farinsocker

3 ägg

3,5 dl vetemjöl

Smaksätt med lite rivet citronskal eller vaniljessens

Pajsmul och dekoration

50 g rumsvarmt smör

1 dl vetemjöl

1/2 dl havregryn

1/2 dl strösocker

1 msk ljus sirap

2 tsk vaniljsocker

1 äpple

1 tsk malen kanel att strö över

1. Sätt på ugnen och fodra formen med bakplåtspapper.
2. Skala, kärna ur och riv äpplena fint.
3. Smält smöret.
4. Blanda ihop rivna äpplen tillsammans med smält smör och resten av ingredienserna till kladdkakan till en jämn smet, rör inte mer än det behövs.
5. Hacka ihop alla ingredienserna till smulet i en annan bunke, kärna ur och skiva äpplet till dekorationen. Är det fin färg på skalet kan det få vara kvar.
6. Häll smeten i formen och tryck ner de skivade äpplena lätt i kladdkakan. Strö över havresmulet och garnera med malen kanel.
7. Grädda kladdkakan i mitten av ugnen i 35-40 minuter eller tills kanterna är gräddade och mitten på kladdkakan är dallrig om du skakar lätt.
8. Kyl ordentligt före servering tillsammans med vaniljsås. Yum -yum!

Just nu är jag uppe i björnbärsskörden. Förr trodde jag aldrig att jag skulle kunna odla björnbär. Ända tills Leif Blomqvists plantskola började introducera nya härdiga växter som gjort odlingslivet bra mycket roligare här i norr. I förra numret av Allt om trädgård kan du läsa mer i min artikel om Leifs resa fram tills nu. Förutom plantskolemästare har han skrivit en flertal böcker, är en populär föreläsare, ja, ända till Island och Färöarna har hans råd nått. I artikeln finns också hans tips för att vi i norr ska lyckas. Ja, förutom att skaffa de härdiga växterna från hans plantskola. Tidningen finns nog inte att köpa nu, men alla bibliotek har den säkert.

Sibiriska björnbär är de bästa enligt Leif. Tidigast och godast. Väldigt härdiga också. Men det behövs en solig vägg för mognaden. Jag har mina plantor vid en östervägg där allt inte hinner mogna dåliga somrar – som i år till exempel. Men härligt att bara kunna gå och plocka direkt i munnen. De ska vara riktigt mjuka för att vara söta, att de är svarta räcker inte, så man får gå och klämma…Många andra favoritbär har jag, som dem på bilden i artikeln, bärhäggmispel eller saskatoonbär. Ifjol fick jag 14 liter på busken av stora söta bär. Alla dessa goda bär och frukter har vi tack vare Leif! Han måste vara den person som betytt mest för odlingen i vår kalla landsdel! Tack Leif!

Imorgon kommer mitt utlovade inlägg om hur jag lyckas med att övervintra dahlior.

I år slog jag på stort och köpte ett helt kilo bondbönsfrön att så ut. Bondbönor är ju så goda och lättodlade. De lär trivas med potatis så jag testade att sätta en böna mellan varje potatis. Med ett vinterförråd av potatis och bondbönor skulle man faktiskt kunna vara nästan självförsörjande. Bönornas protein kompletterar potatisen så det vore en nyttig kost.

Bondbönor producerar själva sin växtnäring med hjälp av kvävefixerande knölar på rötterna. Jag antar att det kommer även potatisen till del. Och sedan blir jorden boostad inför nästa år.

Av detta första test har jag lärt mig en del. Bondbönor gillar att bli kupade liksom man gör med potatis visste jag, men problemet var att när potatisen skulle kupas första gången hade en del bondbönor inte kommit upp eller bara lite, så de blev kvävda. Av det lärde jag mig att blötlägga fröna eller förgro före plantering och att vattna i fåran så de blir snabbare i starten. Alltnog, vi fick ändå en ganska stor skörd, jag satte också en del frön på egen plats. Jag kommer helt klart att fortsätta odla bondbönor. De är så goda och inte lätt att få tag på att köpa. Men i vinter ska jag festa på bondbönsgröt. Låter inte så gott men är det. Bara att mosa ihop kokade bondbönor och potatis. Oj, vad jag ska må gott av den maten!

Vid skörden undvek jag att dra upp bondbönsplantorna och la jord över de sönderklippta stjälkarna så näringen får sparas i jorden. Till och med en del av de spritade baljorna fick återgå. Får se hur mycket som förmultnat till våren.

Frukt som man inte hinner eller vill ta vara på behöver ändå tas bort. I år hann vi inte ta vara på alla äpplen och plommon men det är inte bra att de ligger kvar på marken eller hänger i trädet. Ibland ser man svarta frukter, kallade fruktmumier, som hänger kvar hela vintern. Både de och och dåliga frukter på marken sprider gul monilia, fruktmögel. I första skedet blir det ljusgula sporprickar på skalet, ofta i cirklar. Får dessa frukter vara kvar tills nästa år sprids svampsporerna till de nya frukterna.

1. Alla angripna frukter måste tas bort under hösten, men får inte läggas i komposten, bara de friska. Soptunnan är bättre i detta fall.
2. Gallra kartarna på försommaren så att de färdiga frukterna inte kommer att nudda varann, för annars förs smittan över från frukt till frukt.
3. Fruktmöglet kommer in i frukten via hål i skalet, från exempelvis fågelhack, getinggnag och via skorvfläckar som spricker upp. Att stoppa getingarna torde vara omöjligt, lite lättare att skrämma fåglarna. Skorv som börjar som svarta fläckar i skalet kan man motverka med beskärning så att trädet är glest och torkar upp efter regn.

En hel del är det att tänka på för att få fina frukter, men jag tycker i alla fall att frukt- och bärodling är lättsammare än grönsaksodling. Det märks på alla sorter jag har, ett 30-tal olika inympade äppelsorter – ska räkna nån gång – 2 sorters päron, 5 sorters plommon, 4 sorters körsbär, aronia, 4 sorters bärhäggmispel, 3 sorters blåbärstry, 2 sorters havtorn, flera hallonsorter, björnbär, tayberry, buskblåbär, jordgubbar, jordgubbshallon, åkerbär, gröna, vita, röda, svarta vinbär, taggfria krusbär, fläder, och kanske var det nån mer. Ska bara tilläggas att allt detta inte gett frukt än, då en del är nyplanterat eller bara något år. Men det kommer så småningom utan alltför mycket ansträngning.

Jag lovade att lägga ut receptet på superlimpan jag provade. Om den blev god. Och den höll vad den lovade. Det är så praktiskt att ha mina bästa recept på bloggen så hittar jag dem själv också. Så här kommer det! Bra också att den är glutenfri, så kan jag bjuda alla i familjen. I receptet la jag till torkade aprikoser för att få en smakbrytning, och det blev jättegott. Man kan ju variera efter vad man har. Frön och nötter går också att blanda ner. I den här tappningen blev limpan i varje fall väldigt saftig och god så jag kommer att baka den många gånger. Med så här nyttiga ingredienser kan man unna sig många mackor.

Superlimpa (grundrecept från Tidningen Land) 180 grader i ca 50 minuter

• 7 dl havregryn
• 2 tsk bikarbonat
• 1 tsk salt
• 100 g råriven potatis
• 100 g råriven morot
• 2 ägg
• 350 g naturell kvarg
• hackad torkad frukt, ex aprikoser

Mixa havregrynen till ett mjöl ( detta hoppade jag över i farten och resultatet blev bra ändå). Blanda i bikarbonat, salt, potatis och morot. Vispa upp äggen och blanda ner tillsammans med kvarg. Lättast med elvisp.

Häll smeten i form med bakplåtspapper (10 x 25 cm) och toppa med havregryn, solroskärnor eller pumpakärnor.

Grädda längst ner i ugnen i ca 50 minuter. Prova med en sticka eller termometer till 98 grader.

Sanningen att säga hade äggklockan stannat när jag kom in efter trädgårdsjobb, så det blev längre än 50 minuter.

Nästa bak ska jag prova att byta ut aprikoserna mot torkade äpplen och kanel. Och sen ska jag prova att göra en jullimpa med röda och gröna tillsatser. Hembakat är toppen, speciellt när det går fort, liksom denna limpa.

Innan snön kommer är det viktigt att sätta gnagskydd på träden. Jag har hört att det är sorkår söderut, men inte märkt något än här i trakterna. Men man vet aldrig vilket år de slår till. Äldre träd med grov bark brukar sorken inte ge sig på men jag är rädd om mitt stora äppelträd med 22 inympade sorter och även det stora päronträdet, så jag fortsätter att skydda även dem. Till så grova stammar tar jag takpapp eller liknande. Annars gillar jag de svarta nätskydden av plast som är lätta att sätta på. Som ett långt rör öppet på ena långsidan. Mjukare också än de vanliga spiralerna man ska snurra fast. De är hårda och bryts lätt av efter några års användning. För att täta riktigt drar jag runt gnagskyddet med en bindetråd och lägger lite grov sand allra längst ner mot marken så det sluter riktigt tätt.

Ett annat tips är att trampa ihop snön runt träden då och då under vintern, så att sorkarna inte kan kila runt under snötäcket. Och att hålla undan högt gräs i närheten av träden. Redan nu förstås. Sorken trivs bäst på sådana ställen. Helst hålla undan längre än så. Lättare sagt än gjort att hålla bort sork om man har stora ytor som vi och bor nära ängsmark och skog och igenvuxna diken. Då är det ändå tryggt med gnagskydd. Så jag har satt på nästan alla mina träd. Rätt många skulle jag säga…ca 20 st på tomtens övre del, 14 på mellandelen och kring 20 till på nedre delen. Kommer just på att jag glömt persikoträdet och aprikosträdet i växthuset, för tänk om en sork skulle ta sig in där! Ut och fixa!

Tilläggas ska att en hel del av alla 54 + -träden är små äppelträd på tillväxt, varav en del ska säljas, men jag ska också göra en äppelhäck, en äppelportal, äppelspalje’ och några spindelträd. Äntligen är planerna klara så jag kan gå till verket nästa år.